Ja. Man upphör aldrig att förvånas. Fast sedan tänker jag att det ju ändå är sunt på något sätt. Det verkar när man betraktar deltagarlistorna till Lisakursen i sommar som om fler och fler tar sitt förnuft till fånga och inser att agility är en sport som utvecklas.

Om du är i en situation som du inte gillar – skapa omedelbart en ny, bättre, en som du trivs i.

Så där verkar i alla fall en del kursdeltagare ha tänkt, för när jag ser deras namn på kurslistorna, så blir jag väldigt, väldigt glad. Duktiga, kompetenta agilityförare som nu äntligen helt klart har insett att det finns annat på plan än uteslutande bakom- och framförbyten. Och offensiva stopp eller vad det nu kallas för. Ursäkta, men vilken total galenskap. Agility går på tid. Inte på offensiva stopp. Faktiskt.

Jaja. De här förarna är inte de enda som blandar ihop systemen totalt. Idag fick jag gå in i en privat blogg och skapa lite reda i oredan som uppstått där. Någon undrade varför det inte finns någon information om Lisakursen på Byrackarns hemsida. Det är inte alltid lätt att hålla reda på mig och Camilla privat och mig och Camilla i föreningsvärlden, men så här är det nu en gång för alla:

Byrackarns vill mest av allt i världen få hit Jan Egil och Jenni. Vi vill kunna erbjuda våra Byrackor en prisvärd kurs för två av världens allra bästa agilityförare och till hjälp har vi SISU Örebro som står för en del av kostnaden, så att så många som möjligt ska kunna delta till ett humant pris.

Först i kön står de Byrackor som hjälpte till med att organisera Byrackarns deltävling i Folksam Cup i mars 2009. Därefter kommer vi att fylla på med övriga intressenter. Det här initiativet har jag och Camilla tagit som aktiva i svenskt föreningsliv. Vi är stolta över att inte tjäna ett enda öre på det privat.

Men sedan har vi ju den där konkurrerande verksamheten i form av vårt profitbolag Apropå Hund då. Det är Apropå Hund som tar hit Lisa i sommar. På Apropå Hund elitsatsar vi. Jodå. Jag vågar påstå det, utan att vara rädd för repressalier, även om det så klart är fult och fel att elitsatsa i mellanmjölkslandet Sverige. Jag skiter blankt i det. Om jag måste fejka och skriva att jag inte är ett dugg intresserad av om Camilla vinner eller inte i min egen blogg så kommer jag omedelbart att lägga ner fundera. För jag bryr mig. Jag vill att Camilla vinner. Jag står för det, även om det är fult.

Alltså: På VM 2009 i Dornbirn såg jag en person som kan köra agility så att det ryker. Utan offensiva stopp och annat ovidkommande crap. Den personen ska min fru gå kurs för. Det bestämde jag mig för redan efter det inledande hopploppet på lördagen. Alltså tar jag hit personen i fråga. Sedan fyller vi upp platserna med dem som anmält sitt intresse först och som dessutom har grundläggande kunskaper i blindbyten och jaakko.

Så enkelt var det med den saken.

Men vet ni vad det bästa av allt är med det här?

Att det finns möjlighet att gå Lisakurs utan hund! Häng på nu Närkingar! Ni kommer att lära er massor bara av att stå på sidan om och titta. Kolla bara på mig – jag är ju världens mesta agilitybesserwisser och jag har blivit det av att just stå vid sidan av plan under femton års tid och bara kritiskt kolla in hur Camilla rör sig där ute på banan.

”Nu gick du inte tillräckligt nära hinderstödet! En gång till. Ta om från nian!”

Så skrek jag exempelvis igår i BUA-Hallen på Orust där vi tränade ihop med några kompisar. Camilla missade en jaakko efter hinder elva i BUA-Hallen och jag såg det så klart. Så jag gapar att hon måste göra om manövern. Jag propsar på det. Annars agilitydör jag, känner jag. Det måste bli rätt. Och det ska gå fort. Camilla ska köra utan offensiva stopp. Offensiva stopp, läs: i mina ögon total agilitygalenskap.

Ja, ni ser ju själva. Det är fan inte lätt att hålla reda på Byrackarns kontra Apropå Hund. Och ännu svårare verkar det vara för en del att bestämma sig för om agility går ut på att springa som fan eller att stanna och tro att man är offensiv stup i kvarten.

Jag orkar inte bry mig om det där mer ikväll.

Däremot vill jag slå ett slag för två saker här i min alldeles egen blogg just ikväll.

1. Se till att anmäla er till Lisakursen utan hund! Vi kör så att det ryker ute på Byrackarns plan den 9-10 juli 2010. Jag har inget hundraprocentigt pris just ikväll, men räkna med en tusenlapp plus-minus 10 procent för två dagar. Eftersom jag själv tyvärr har alltför dåliga grundkunskaper i typ alla byten, så kommer jag inte att vara med på kursen. Däremot är jag ganska okej på att laga mat, så om vi inte blir allt för många utan hund, så kommer det även att finnas möjlighet att få beställa fika och lunch under kursdagarna. Ni behöver alltså inte tänka på något alls – bara kom hit och njut av förstklassig agility och (förhoppningsvis) okej mat. Intressant? Mejla mig på gbu@du.se, så kommer du med på vår internlista och får löpande information om kursen.

2. Ni har just fått lön. Se omedelbart till att anmäla till Byrackarns tävling den 6 februari i Brännebackens ridhus. Vi kommer att servera fika och spela sprattelmusik på banvandringarna. Dessutom finns det en skojklass. Och man får själv välja om man vill springa eller stanna och låtsas vara superoffensiv stup i kvarten.

  

Inbjudan hittar ni här:

http://www.byrackarns.com/inbjudan/inbjudan_100206.pdf

Varmt, varmt välkomna, allesammans!

Slutligen. För både Lisakurs och Byrackarntävling gäller följande:

ABSOLUT INGET GRUS I AGILITYMASKINERIET! VAD FAN VÄNTAR NI PÅ? NU KÖR VI!

Någon som märkte att vi just tillsammans skapade en situation som vi alla trivs i? En helt ny, spännande situation?

Bra. För då är vi nämligen överens.

Det gäller att ständigt, ständigt tänka nytt. Långt, långt, långt bortom dubbelboxen, liksom.

Och så måste jag förtydliga en sak här ikväll också. En del funderaläsare verkar tro på att det här är min blogg och att det är jag som ska ta över den där fuskhunden från Gränsvallarens kennel. Hera hette hunden visst, tror jag.

Bara så att ni vet.

Hera är Camillas hund. Jag kommer inte att tävla i largeklassen med Hera.

Och Hera kommer precis som våra terrier och vår sheltie att hållas långt, långt borta ifrån dubbelboxar, meningslösa "burlekar" och "foundationträning för bakombyten".

Okej. Vi har tagit in en ny ras i Team Brundin.

Men det betyder inte att vi har bytt åsikt i hundträningsfrågor. Vi kör på det vi tror på och hoppas att det går vägen.