Egentligen borde jag ligga i min säng och sova, men jag kan inte för jag bara snorar precis hela tiden. Camilla måste upp och jobba imorgon. Jag får vänta med att gå och lägga mig tills hon har somnat, så att jag inte väcker henne.

Under tiden sitter jag här och försöker komma på anledningen till att jag helt utan förvarning har drabbats av en retlig förkylning som gör att jag får förkasta en hel massa saker som jag hade tänkt fördriva söndagskvällen med.

Förra gången jag var sjuk var i december 2007. Då kom läkaren efter x antal provtagningar fram till att jag hade B-vitaminbrist. Vips fick jag B-vitamin utskriven och så var jag frisk som en nötkärna igen. Sedan dess har det bara varit mindre allvarliga sjukdomstillstånd, som för två veckor sedan när jag drabbades av utslag och klåda. Det har gått över nu. Utan behandling. Eller – igår rev jag upp ett nytt sår på axeln, men jag väljer att inte se det. Förhoppningsvis slutar det att klia då.

Ja, och så har jag haft några herpesutbrott under de senaste åren också, men nu har jag fått medicin utskriven, så det blir nog inga fler sådana utbrott på ett tag nu, hoppas jag.

I alla fall undrar jag vad allt det här kan bero på. Att jag blir sjuk och olycklig då och då, alltså.

Om Fångad-av-en-stormvind-Carola fick bestämma, så skulle hon så klart tippa på att det är Camillas fel att jag är sjuk. Hon skulle på sitt vanliga plumpa sätt påstå att jag är sjuk för att jag lever ett härligt dissalivetsordliv tillsammans med den enda människan i världen som kan göra mig lycklig.

Det är ungefär som när Fångad-av-en-stormvind-Carola gick ut i Expressen häromdagen och sa att jordbävningen på Haiti var väntad. Att den finns beskriven i Bibeln. Att jorden är på väg att gå under. Om typ 800 år eller något. Ytterst korkat, tycker jag. Men det är ju så klart bara min egen personliga reflexion av det hela.

Själv vet jag så klart att min förkylning inte har ett dugg att göra med hur jag väljer att leva mitt liv. Hur jag kan veta det? Jo, för att Expressen tack och lov har en konkurrent på åsiktsmarknaden. Aftonbladet.

För om man ska tro Aftonbladet den 7 februari 2010, så ligger jag och Camilla helt rätt enligt världens främsta forskare som har yttrat sig i frågan om hur man blir lycklig och frisk i en relation. De listar en massa punkter och det känns som om jag och Camilla får rätt på varenda en av dem. Jag kan inte ta upp alla här, men några är ändå värda att nämnas.

Visa tacksamhet. Påminn dig om de bra sidorna hos din partner. Öva också upp förmågan att uttrycka tacksamhet så att den blir direkt riktad mot din respektive. Istället för att säga ”tack för maten, det var jättegott”, säg ”du är en fantastisk kock, det var gulligt av dig att laga mat åt mig”.

Någon som tror att Camilla lite slött tackade för maten både igår och idag och alla andra dagar? Nä. Hon kör med positiv förstärkning som fan. Hon är ju inte dum i huvudet. Så länge hon lyckas få mig att tro att jag är hennes favoritkock, så lär mitt beteende att sätta fram god mat på bordet allt oftare bara växa sig allt starkare. Min fru visar tacksamhet. Helt rätt.

Idealisera din partner. Enligt forskare som intervjuats av Psychology Today är det bra att sätta sin respektive på en piedestal. I de lyckligaste paren har man nämligen högre tankar om sin partner än om sig själv.

”ÅHHHHH! Jag döööör!” vrålar jag i ridhuset idag när Camilla sätter tre helt underbara jaakko efter varandra tillsammans med Musen. ”Det är så jällllla snyyyyggggt! En gång till!”

Jag måste få se det där en gång till, annars dör jag.

Det är därför jag mot bättre vetande skriker att jag måste få se den där jaakkokavalkaden en gång till om jag inte ska dö på fläcken, fast jag är genomförkyld och inte alls borde stå i ett kallt ridhus, där det förresten också springer omkring en liten cavaljer som är pigg som fan.

Ni vet, en sådan där hund som enligt en massa cavaljerförare inte kan springa för att den inte har en kropp som är gjord för det. När jag för några år sedan hade mage att påstå här i fundera att cavaljerer har precis lika många fyra ben och precis lika många en svans som andra hundar och därmed borde kunna springa, så blev det en livlig diskussion. Känns skönt att jag nu har svart på vitt på att jag hade rätt. För idag var det en cavaljer som tränade med oss.

Den sprang. Och den kampade. Den hade fyra ben och en svans. Precis som vilken hund som helst.

”Du är bara bäst”, säger jag till Camilla efter träningspasset när vi är på väg hem i bilen. Jag idealiserar Camilla. Och jag skäms inte en sekund för det. Istället går jag vidare till nästa punkt i Aftonbladets lista över hur man blir lycklig i en relation.

 

Skriv. Nästa gång du tänker kärleksfullt på din partner – skriv ner känslorna och låt honom eller henne läsa. Att se saker på pränt är det bästa för romantiken.

Ja, och vad håller jag just på med? Uppdaterar fundera. Jag skriver. Vackra saker om världens allra, allra vackraste fru. Fast här står så klart bara hälften. Resten finns i ett handskrivet meddelande till världens allra, allra vackraste fru. På ett kollegieblock på köksbordet. Endast för Camillas ögon när hon går upp i ottan imorgon för att möta ytterligare en grå arbetsmåndag vintern 2010.

Och så verkar Camilla vilja att jag blir lycklig och frisk illa kvickt också, för innan hon går och lägger sig ikväll och därmed innan hon har en aning om att jag har klottrat ner ett kärleksmeddelande till henne i vårt privata kollegieblock i köket, så försöker hon helt klart leva upp till den näst sista av Aftonbladets punkter som ska leda fram till att man blir lycklig och frisk.

”Jag älskar dig, Sickan”, säger hon och pussar mig i nacken så att jag får ståpäls över typ hela kroppen. ”Sov gott.”

Så säger min allra, allra vackraste fru och går upp för trappan.

Själv sitter jag kvar framför datorn med min nyvunna ståpäls och försöker desperat hitta oxytocinknappen. Jag kollar på alla möjliga ställen. Undersöker alla ut- och inbuktningar på kroppen. Ingen oxytocinknapp i sikte så långt ögat når.

Ståpälsen vägrar att ge med sig, så jag ser mig nödgad att återvända till den där näst sista av Aftonbladets relationspunkter. Den som ska leda fram till att man blir lycklig och frisk.

Rör vid varandra. Så står det på sidan 25 i dagens upplaga av Aftonbladets söndagsbilaga. Behöver inte alltid handla om eller leda till sex. Att smeka den andras nacke eller hand kan räcka för att utsöndra ”må-bra-hormonet” oxytocin. Att ta på varandra stärker banden mellan er.

Och just när jag läser det där, så känner jag att det så klart inte är snor jag har i näsan. Det är oxytocin!!!

Så FRISK, LYCKLIG OCH HELT OTROLIGT OXYTOCINSTINN ikväll!!!

Hinner inte skriva mer. Måste upp för trappan. NU!